antar att det inte bara är jag som drömmer om att ens egna liv skulle vara si och så
när man ser andra och hur andra har det.
jätte svårt att tänka på vad man själv egentligen har,
jag har en familj som bryr sig jätte mycket, jag har världens bästa kompisar, världens bästa Anton,
jag har en hund, jag bor i ett hus, har en säng att sova i, får mat att äta.
visst, bor i Sverige och det är rätt så självklart men ändå, flera blir misshandlade,dödade osv.
vissa bor i ett dåligt hem, går i en dålig skola och sen hem igen,
vissa blir misshandlade av sina föräldrar, vissa blir utkastade av sina.
det finns så mycket som egentligen händer, jag är en som tänker på allt dedär och det får mig att
må sjukt dåligt, jag vill hjälpa!
även fast jag vet att det inte går så mår ja dåligt över att inte kunna hjälpa.
men därför måste man tänka på vad man själv har, ställ den frågan och när man tänker efter
så har man så grymt mycket.
jag är inte så bra på att tänka på vad jag har utan tänker på vad jag inte har och vill ha det.
men det är så fel..
och i en familj så förstår man inte varandra, dom vuxna är vuxna och tänker med sina tankar,
det lilla barnet är litet och tänker med sina tankar, tonåringen är den och tänker sina tankar
och det är svårt att förklara sig för varandra och förstå hur den andra tänker.
jag vet inte riktigt vars jag vill komma med det här men jag bara skriver..
jag har det iallafall otroligt bra och mina föräldrar är rädda om mig, även fast jag tycker att dom
är alldeles för beskyddande så är det så, eller alltså, det är som dom tänker.
jag vet inte vad dom tänker och förstår inte men det har en mening.
även fast man tycker dom förstör ens liv osv så har det en mening och inte att förstöra ditt liv,
det blir inte förstört, även fast det känns väldigt så för mig och jag vill vara ut och göra saker och leva.
men man kan inte få allt.
jag har allt det jag sagt och ännu mer.
det är vad jag har, vet fortfarande inte vars jag vill komma med det här eller riktigt vad jag menar..
jag är överlycklig över det jag har och även fast jag vill mer så får man försöka tänka på det man
har och vad man kan göra.
åhh, hejn vart inte bra sagt..jaja!











försök förstå varann, hjälpa varandra
och finnas där för varandra!