det finns en gräns när det räcker och man är helt slut och orkar inte nå mer,
den gränsen nådde för ett tag sen men det blir bättre fast sen kommer ju dagarna
då det blir värre igen, men med ett leende på läpparna lossas som att allt är bra,
allt är bra!
fast det inte är det, varför kan du inte förstå att jag inte orkar med det nå mer och låta
mig gå? om du bara kunde förstå hur ont det gör inom mig att få höra allt, jag vet allt men jag
vill inte höra det och speciellt inte av den.
en så nära, du borde förstå, låt mig gå, jag vill va med dig och du säger att du vill va med mig och
inte låta mig gå men snälla, jag behöver det, jag vill det.
jag vill inte stanna här, jag vill gå.
jag kommer tillbak men just nu och som flera andra dagar så är allt mycket bättre får både er och mig
att jag inte är här utan någon annanstans.
du står mig väldigt nära, du tar det inte på allvar och jo alla har sina bråk men jag är less på den och minas.
det är alldeles för ofta och jag tar åt mig väldigt mycket och det vet du.
det tar på krafterna, dom är inte värda att slösa på dehär,
man har ett liv, jag vill leva tills jag blir gammal och dör, precis som det ska vara,
livet är inte alltid som en dans på rosor, det kommer motgångar,
men domhär motgångarna som kommer då jag och den bråkar,
dom kommer alltid tillbak och alldeles för ofta, det ska inte behöva vara såhär,
det ska bara inte det.


jag är less låt mig gå.